Businessmorsan

I huvudet på en Businessmorsa…

Det var ingen kul morgon, varför är Lasse så stökig, han ville inte ha välling och inte kliva upp och inte välja kläder och inte borsta tänder och inte ta på ytterkläderna och inte gå ut till bilen, varför sov jag så lite i natt IGEN – jag måste gå och lägga mig tidigare men hur ska jag kunna det när jag aldrig hinner ikapp mig själv, varför ringde den där affärskontakten en timme senare än vi kommit överens om i morse, undrar hur Magnus klarar dagen som sovit så lite, jag måste börja med upplägget till nya kunden, oj vad det snöar, räcker det med två psalmer på mammas begravning och blir det verkligen så fullt i kyrkan som prästen tror, jag måste läsa in mig till nämndmötet när jag nu skall hinna det, vad sent det blev lunch idag och nu måste jag snart hämta barnen från förskolan och varför sitter jag här och bloggar när jag har så mycket att göra, å nej vad aktierna har fallit idag igen hur länge ska det hålla på, jag måste börja med inlämningsuppgiften till universitetet också även om jag har två veckor istället för en på mig denna gång men det är ju mer att förbereda förståss jag måste verkligen börja tidigare den här gången, och så måste jag börja förbereda mitt föredrag som jag ska hålla nästa vecka och oj nu börjar det bli mörkt då ÄR det snart dags att hämta barnen, få se jag behöver ju inte köpa lysrör till kökslampan idag det kan lika gärna vänta till imorgon, nej nu måste jag sluta!

Och Anna fick inget fyraårskalas heller…

/ Mia

På museum. I går var familjen på länsmuseet i vår stad. Där fanns en utställning om orten under århundradena. På något ställe fanns ett antal svartvita fotografier. Lasse pekade på ett med en gris. -”Mamma”, sade han. Detta tyckte Magnus var ofantligt roligt, ända tills Lasse sade ”Pappa” och pekade på ett annat fotografi – med en enbent luffare på.  Såå, Mamma är en gris och Pappa är en enbent luffare! Allt sett med en tvåårings ögon…

/ Mia

Ibland går luften ur! Det skulle bli en hektiskt vecka, där någon gång i slutet på förra månaden. Jag hade tre stora saker som skulle lämnas in. Samma vecka… Det var den viktiga kundleveransen. Det var det stora och viktiga anbudet. Och det var en obligatorisk PM på universitetet. Alla tre stora nog att för egen del ta mer än denna vecka i anspråk. Den veckan dog min mamma…

Luften går ur! Men någonstans får man kraft. Det kan tyckas motstridigt, men det kan faktiskt underlätta att vara småbarnsförälder i sådana stunder. Det är urjobbigt, man är så trött så man grinar, och man vet nästan inte vad man heter. Men en tvååring och en fyraåring måste ha mat, rena kläder, duschas och köras till förskolan. Och få visa sina teckningar, bråka om ytterkläder och dra varandra i håret. Och maken måste åka alla milen till sitt jobb. Och businessmorsan måste leverera till sina kunder. Och tvätten måste tvättas och maten måste lagas och disken måste diskas.

Gällande mamma så fick hon äntligen komma till ro. Det har varit en jobbig höst, och nu börjar en annan fas för oss syskon – också jobbig, men på ett annat sätt…

Jag har skrivit det förut – bloggen kommer i sista hand för mig. Nu har jag samlat kraft en stund och är tillbaka. Litet rörande är det att besökssiffrorna har tickat på! Den komplimangen tackar jag förstås för!

/ Mia

Konversation med fyraåring. Igår när hela familjen gick på vår vanliga kvällspromenad, ville Magnus veta hur Anna upplevt dagen (han hade tidigare på dagen tagit med båda barnen till Evolutionsmuseet där de tittat på skelett m m).

Magnus:   Anna, vad var roligast idag?
Anna:       Att städa!
Magnus:   Att städa??? Var det inte roligt på museet då?
Anna:       Jooo! Det var så roligt att vi nästan somnade! (fniss)

Ibland är barn litet svårtydda…

/ Mia

Bestämda åsikter. Våra barn har alltid varit tjänstvilliga! Anna var bara drygt året när hon började hämta tidningen åt oss på morgonen. Sedermera började hon hämta även posten när den dunsade in på hallgolvet. Detta verkar ligga i generna, för det har gått i arv till Lasse. Idag när vi kom hem från ”skolan” låg det en tidning på golvet. Lasse plockade förtjust upp den. Jag såg direkt att den var till mig, det var Företagaren (Företagarnas tidning). – ”Pappa!”, sade 2-åringen då. Lasse var mycket bestämd över att det var Pappas tidning. – ”Nej, Lasse”, sade jag, ”det är Mammas tidning”. -”Nää-ää”, replikerade lilla ”jag-är-två-år-och-vet-allt-i-hela-världen-Lasse”. -”Pappa!”, upprepade han. Sedan gick Lasse ut i köket och lade tidningen i Pappas posthög på köksbordet. Det var ingen tvekan om vem han kopplade ihop tidningen med. Redan en tvååring kan sålunda ha fördomar om att företagsfrågor främst berör män… Vad göra???

/ Mia

Trängselskatt. Det börjar bli dags att betala månadsräkningar. Den här gången har jag en räkning att betala till Vägverket. Den härrör från familjens besök på Skansen i den konungstliga hufvudstaden den 11 augusti. Vi åkte sålunda in i Stockholm och sedan ut igen. Kostnad 20 kr totalt. Detta skickar man en räkning på i pappersformat. Den skickas i september och skall vara betald i oktober. Vad kostar inte detta i papper, porto och administration? Hur kostnadseffektivt är detta??? Skulle jag göra så i mitt företag skulle det snart gå omkull…

/ Mia (företagerska)

Galet. Mycket är galet just nu. Ni såg i förra inlägget hur det går att göra telefonintervjuer å min kunds räkning. Det har inte gått särskilt mycket bättre dagarna därefter heller. Idag har jag fått träff på 2 av 12 samtal. Men jag har någon halvtimme till på mig att ringa innan jag måste hämta barnen… innan jag måste laga middag… innan jag måste på föreningsmöte där jag sitter i styrelsen… innan jag måste sova ikapp att jag bara sov 3,5 timmar inatt… Situationen är galen som vanligt, förstås. Låt mig därför dra en liten söt historia från förra veckan för att muntra upp oss…

Jag hade hämtat Lasse och Anna vid förskolan. När jag packade in dem i bilen, frågade jag Anna om hon kunde gissa vad vi skulle få till middag (det skulle vankas spaghetti).

Anna:   Rosa fisk (dvs favoriträtten lax som jag gör i ugn)
Jag:      Nej, det åt vi ju i förrgår. Vi kan ju inte äta det varje dag, heller. Det vi skall äta börjar på ”S”.
Anna:   Stina!!! (=klasskompis)
Jag:      Neeej! Anna, man kan väl inte äta Stina heller…?!
Anna:   Jodå!!! (skratt)

Barns fantasi har det som sagt aldrig varit någon brist på…

/ Mia

Intervjuer. Jag är inne i en fas i mitt kunduppdrag när jag skall göra många intervjuer – c:a 50 st på tre veckor (tom denna vecka). Det är både fysiska intervjuer/möten och telefonintervjuer. Det är olika personer/funktioner och organisationer som skall intervjuas. Ni förstår säkert att själva intervjuandet tar tid. Det är dock inte det värsta i sammanhanget. Det svåra är att överhuvudtaget få tag på folk…

Intervjuerna borde vara klara och genomförda imorgon fredag. När jag startade idag hade jag en fysisk intervju kvar (bokad till imorgon em) samt 28 telefonintervjuer. Av dessa har jag lyckats genomföra 3 idag…!! Och jag har inte legat på latsidan under dagen, kan jag meddela. Jo, jag var och tränade imorse efter dagislämningen, var dock hemma på kontoret vid 9.45 igen. På nästan 6 timmar har jag sålunda lyckats komma fram på telefon till *3* respondenter. Under denna tidsrymd har jag förstås ätit lunch i c:a en halvtimme samt gjort en del administration i förberedelserna av 21 av dessa intervjuer som gäller samma kategori respondenter (skolor i vår kommun, kan jag avslöja).

Tycker vi att det känns bra?? Nej! Det här uppdraget är inte det lönsammaste jag haft, kan jag väl avslöja. Ibland är det bra med fast pris till kund, ibland inte… Just nu inte, känns det som…!

/ Mia (hårt arbetande Businessmorsa)

När det kör ihop sig. Det är märkligt det där att när det kör ihop sig på något område så gör det det på flera samtidigt. Det är ofelbart! Man får liksom inte tid att reda ut det där som behöver litet extra tid, för man måste slå knut på sig själv och köra brandkår överallt. Känns det som…

Jag har ju min kundleverans de sista dagarna i oktober. Kunden har påpekat vikten av att tidsplanen hålls. Jag är ensam i mitt företag. Behöver jag säga mer…?? Jag har iofs varit med om värre villkor i tidigare uppdrag, där det kan utmätas vite (ibland på sexsiffriga belopp) om man inte följer avtalet. Och i avtalet står ju leveransvillkoren… Nå, så långt så väl, jag har redan från början vetat vad som gäller runt leveransen. Sedan läser jag ju på min distanskurs på universitetet. Den anmälde jag mig till innan jag fick just det här kunduppdraget. I sig kanske den inte har lika hög prio, men nu har jag ju valt att jag skall göra den. Det var också näst sista gången den ges, och har man kommit in kan man inte söka igen. Nu eller aldrig, med andra ord. Jag har valt *nu*. Då råkar det vara så att det ingår ett PM i grupp som skall vara inne första helgen i november. Där är det obligatoriskt med tre pers per PM-grupp. Sålunda kan man inte strunta i det för man kan ju inte sätta sina kursare på pottkanten. Alla för en, med andra ord. Hur fiffigt var det att detta kom samtidigt i tid?? Inget jag kunde planera, dock. Det är som det är… Som om detta inte vore nog så var jag ute på några anbudssajter häromdagen. Firman måste ju överleva med fler uppdrag även efter leveransen här i oktober. Jag hittade faktiskt en kanonanbudsinbjudan! Det gäller ett *nationellt* ramavtal för flera år framåt gällande precis det som mitt företag har specialiserat sig på. Guldläge, med andra ord. Jag har helt enkelt inte råd att missa detta. Ja, och när skulle detta vara inne då, enligt konstens alla regler…?? Jo, mån 3 november!!! Sålunda har vi tre viktiga saker som skall vara inne under loppet av några dagar, tre dokument som vart och ett tarvar en hel del tid att upprätta. Kundleveransen är en rapport som tar 40-50 timmar att skriva när väl alla möten och intervjuer (c:a 50 st) är genomförda (vilket är nu på fredag). Anbudet tar minst 20 timmar att skriva. PM:t vet jag inte, det är iofs inte så omfattande, men det måste ju samordnas med mina PM-kompisar. Jag har inga sysselsättningsproblem, med andra ord. Tja, nämnde jag också att det är höstlov sista veckan i oktober. Förskolan är stängd två av dessa dagar…..

Alla goda ting är tre, brukar det ju heta. Jag vet inte jag, businessmorsans devis är nog snarare ”alla hmmhmm ting är tre…”. Men förhoppningsvis kommer det något gott ur det hela…

/ Mia

Tvättbestyr. Häromdagen träffade jag en känd bloggerska, tillika idrottsprofil i vår Stad. Hon undrade hur det gått med våra renoveringar, det har varit litet tyst om dem på sistone (de som följt min blogg vet att vi renoverat ett duschrum och ett badrum i vår lgh sedan mitten på maj). Jo, vi (dvs Magnus) håller fortfarande på. Fast nu är det nästan klart! Ja, alltså, duschrummet var ju klart redan i somras, så sedan dess har vi i alla fall haft toa o dusch. Den trånga sektorn på sistone har varit tvättmaskinen. Ja, vi har ju tvättstuga i källaren, som 18 lgh har tillgång till i vårt hus. Men när det kissas i sängen är det skönt att kunna tvätta samma dag utan att behöva boka tid – dessutom är ju en businessmorsa faktiskt inte hemma o ledig för tvättstugesejourer jämt o ständigt heller. Inte heller tågpendlande äkta män. Vi har en liten tvättmaskin i det berömda badrummet, men sedan mitten på sommaren har den stått i förrådet på andra sidan gatan medan maken ägnade sig åt gipsskivor, kakelplattor och rördragning. Under sommaren gick det också ganska bra, för det kissades inte så mycket i sängarna och dessutom var grannarna bortresta och det var lätt att få tid i tvättstugan. När hösten kom och vi började jobba samtidigt som barnen började förskolan igen – ja då började det åter kissas i sängarna på nätterna. Sedan har renoveringen dragit ut på tiden när det bara har funnits helger att tillgå till detta – och inte alla helger heller, för den delen. När det bara var kopplingen till avloppet kvar kläckte jag dock den briljanta idén att det ju faktiskt gick att leda tvättmaskinens avloppsslang ner i badkaret. Så räddade vi en hel vecka som i övrigt var fylld med jobb.

Nu är den på plats igen, vår gamla trotjänare tvättmaskinen. Men det var litet svettigt i söndags när Magnus fått allt på plats – och att montera det sista med pelare på tvättfatet osv var litet knöligt. När vi sedan satte på tvättmaskinen fylldes tvättfatet snabbt med avloppsvatten, och inget rann ner i röret, utan mycket hamnade på golvet. Vid litet eftertanke visade det sig att Magnus nog bara plockat ut en av propparna från rörmokaren som fixat flytten av avloppsröret. Igenkorkat med andra ord… Magnus var inte så sugen på att riva upp allt runt tvättfatet igen. Men med propplösare löste det sig hyfsat snart, för proppen var ju gjord av något pappersliknande. Sedan dess har det fungerat som det skall. Och nu är det bara små detaljer kvar i badrummen… Sedan kan vi börja bjuda hem folk igen när vi fått ordning efter renoveringskaoset. Äntligen!!!

Om tio minuter skall jag gå och lägga mig i vårt nya badkar – det blir skönt! Ännu bättre blir det när elektrikern varit här och vi fullt ut kan nyttja att det faktiskt är ett massagebadkar som Magnus ställt på plats. Businessmorsan får hemmaspa med andra ord. Välbehövligt när man inte har tid att gå till massören längre…

/ Mia