Businessmorsan

Ibland gör man konstiga saker. Förra måndagen till exempel. Klockan 8.16 på morgonen borde jag ha suttit med en nybryggd kopp kaffe framför datorn för att jobba med en kundaktivitet jag skall genomföra nästa vecka. Men nej, istället befann jag mig ute i skogen letandes efter Lasses galonisvantar som Magnus hade förlagt när vi lekte kurragömma med en annan barnfamilj dagen innan. Eftersom jag inte visste exakt var Magnus o Lasse hade varit snurrade jag runt ett tag bland granarna. På bästa arbetstid. Efter 35 min beslöt jag mig för att ge upp och gå hem, trots allt. DÅÅÅ hittade jag dem – under en liten gran. Någon mening var det säkert…

Hela förra veckan var märklig, med begravning av mamma, hemtenta på universitetet och julbord som jag samordnar för ett nätverk jag är med i. Varje dag tänker man att man måste fokusera på det som är absolut viktigast just nu, nämligen kundaktiviteten. Det är ju sådant jag skall vara bra på, fokusera…

Idag har jag överträffat mig själv i knäpphet! Jag jobbar verkligen med kundaktiviteten nu (även om jag stack emellan med 6 tvättmaskiner på förmiddagen…). Har jag sagt att den baseras till viss del på den bok jag skrivit tillsammans med en samarbetspartner. Har jag sagt att jag skall genomföra kundaktiviteten på engelska. Så idag håller jag på att översätta delar i min egen bok till engelska. Mycket skum känsla. Jag tycker jag är hyfsad på engelska. Men inte tyckte jag att det blev särskilt bra, det jag gjorde idag…

Att översätta sig själv, det borde vara höjden av egocentricitet. Känns dock inte så, snarare som motsatsen! Mycket, mycket märkligt!

Nää, nu stänger jag ner och tar ett bad istället…

/ Mia

Pyramidförsäljning. Idag var jag på möte med en affärsbekant. Vi skulle diskutera samarbete – trodde jag… Vi inväntade den affärsbekantes kompanjon – som skulle berätta om det projekt där samarbete kunde vara intressant. Så långt var allt väl. När kompanjonen väl dykt upp och vi satt där och drack våra latte, halade min affärsbekanta upp en flip-presentation. Redan där började jag ana oråd. Det tog inte heller många sekunder, ja redan vid första bilden, förrän jag insåg att: ”Nej, inte en pyramidförsäljningspresentation igen…!”. Jodå, även om denna var något bättre genomförd än dem jag tidigare genomlidit…

Jag är inte intresserad!!! Jag är företagare, jag jobbar inom B2B, jag är inte intresserad av att lägga tid på annat än min kärnverksamhet och jag jobbar inte mot privatmarknaden. Jag är inte intresserad av ”guld och gröna skogar” till priset av förlorad trovärdighet. Hur skulle det se ut: ”Tack för förtroendet att jag skall coacha ert företags ledningsgrupp, och förresten, är du intresserad av att köpa tvättmedel…?”. Gaaahh…!!

Hur tänker folk??? Visst är jag en nätverksmänniska, en utpräglad sådan, men jag missbrukar verkligen inte mina kontakter. Var så säkra!

/ Mia

Räkning. Igår åt vi pannkakor till middag. Innan jag skulle vispa ihop smeten hade jag ett samtal med Anna i köket:

Jag:      Anna, hur många pannkakor vill du ha?
Anna:   En, två, treee… jag vill ha tre pannkakor.
Jag:      Jaså, orkar du det… Och hur många tror du att pappa vill ha?
Anna:   Tre, han vill också ha tre.
Jag:      Och hur många tror du jag kommer att äta?
Anna:   Tre. Lika som pappa.
Jag:      Och Lasse då. Hur många tror du han vill ha?
Anna:   En. Bara en.
Jag:      Det stämmer nog. Han äter nog bara en.

Jag igen:   Anna, hur många pannkakor ska jag göra. Om du äter tre, och pappa äter tre, och jag äter tre och Lasse äter en, hur många blir det tillsammans? Tre och tre och tre och en till?
Anna:   1, 2, 3 ….. 4, 5, 6 ….. 7, 8, 9 ….. 10! Det blir tiiiiiooo pannkakor!

Jag är rätt imponerad! Anna fyllde fyra för tre veckor sedan, och hon kan grunderna i addition, inte bara ”vad kommer efter fem”. Hon går visserligen på en kunskapsorienterad förskola och har matte 2×15 min per vecka (det är inte mer), men ändå…!

/ Mia (stolt businessmorsa)

Modeller. Debatten har ju pågått ganska länge kring modellers utseende. Framförallt har det gällt vikten, dvs att många modeller ser anorektiska ut. Som motvikt har det på senare år funnits mulliga modeller, men de är knappast mainstream i sammanhanget. Vilka ideal som gäller för ungdomar (och småflickor) idag är det ingen tvekan om. Lägg därtill TV-program som Top Model…

Oavsett detta så är ju tanken med annonser att de skall förmedla ett budskap och trigga till försäljning. I varje fall jag vill bli på litet bra humör för att vilja handla – en annons med humor är aldrig fel, om den är välgjord, men en snygg och tilltalande annons kan komma ganska långt. Därför blir jag så förvånad över dagens modeller – de ser så sura ut. Inte glada att förmedla något budskap alls. Om de inte är sura så är de likgiltiga. Vem blir köpsugen då??? Dessutom har de så gräslig sminkning – de ser sjuka ut. Igår såg jag en bild av en kvinnlig modell med lila dräkt och alldeles för långa ben – sur som ättika och läskigt svart och cerise sminkning – hon såg ut som en knarkande Barbie!

Inte gör det mig köpsugen i alla fall…

/ Mia (stofil)

Rött, orange, gult, grönt, blått, indigo och violett. Jag tycker att det är litet imponerande att en fyraåring (Anna) kan regnbågens alla färger i rätt ordning dessutom (fast hon säger lila och inte violett). Och kan rita en ”korrekt” regnbåge själv. Hur många vuxna vet för övrigt vad indigo är???

/ Mia

I huvudet på en Businessmorsa…

Det var ingen kul morgon, varför är Lasse så stökig, han ville inte ha välling och inte kliva upp och inte välja kläder och inte borsta tänder och inte ta på ytterkläderna och inte gå ut till bilen, varför sov jag så lite i natt IGEN – jag måste gå och lägga mig tidigare men hur ska jag kunna det när jag aldrig hinner ikapp mig själv, varför ringde den där affärskontakten en timme senare än vi kommit överens om i morse, undrar hur Magnus klarar dagen som sovit så lite, jag måste börja med upplägget till nya kunden, oj vad det snöar, räcker det med två psalmer på mammas begravning och blir det verkligen så fullt i kyrkan som prästen tror, jag måste läsa in mig till nämndmötet när jag nu skall hinna det, vad sent det blev lunch idag och nu måste jag snart hämta barnen från förskolan och varför sitter jag här och bloggar när jag har så mycket att göra, å nej vad aktierna har fallit idag igen hur länge ska det hålla på, jag måste börja med inlämningsuppgiften till universitetet också även om jag har två veckor istället för en på mig denna gång men det är ju mer att förbereda förståss jag måste verkligen börja tidigare den här gången, och så måste jag börja förbereda mitt föredrag som jag ska hålla nästa vecka och oj nu börjar det bli mörkt då ÄR det snart dags att hämta barnen, få se jag behöver ju inte köpa lysrör till kökslampan idag det kan lika gärna vänta till imorgon, nej nu måste jag sluta!

Och Anna fick inget fyraårskalas heller…

/ Mia

Trängselskatt. Det börjar bli dags att betala månadsräkningar. Den här gången har jag en räkning att betala till Vägverket. Den härrör från familjens besök på Skansen i den konungstliga hufvudstaden den 11 augusti. Vi åkte sålunda in i Stockholm och sedan ut igen. Kostnad 20 kr totalt. Detta skickar man en räkning på i pappersformat. Den skickas i september och skall vara betald i oktober. Vad kostar inte detta i papper, porto och administration? Hur kostnadseffektivt är detta??? Skulle jag göra så i mitt företag skulle det snart gå omkull…

/ Mia (företagerska)

Intervjuer. Jag är inne i en fas i mitt kunduppdrag när jag skall göra många intervjuer – c:a 50 st på tre veckor (tom denna vecka). Det är både fysiska intervjuer/möten och telefonintervjuer. Det är olika personer/funktioner och organisationer som skall intervjuas. Ni förstår säkert att själva intervjuandet tar tid. Det är dock inte det värsta i sammanhanget. Det svåra är att överhuvudtaget få tag på folk…

Intervjuerna borde vara klara och genomförda imorgon fredag. När jag startade idag hade jag en fysisk intervju kvar (bokad till imorgon em) samt 28 telefonintervjuer. Av dessa har jag lyckats genomföra 3 idag…!! Och jag har inte legat på latsidan under dagen, kan jag meddela. Jo, jag var och tränade imorse efter dagislämningen, var dock hemma på kontoret vid 9.45 igen. På nästan 6 timmar har jag sålunda lyckats komma fram på telefon till *3* respondenter. Under denna tidsrymd har jag förstås ätit lunch i c:a en halvtimme samt gjort en del administration i förberedelserna av 21 av dessa intervjuer som gäller samma kategori respondenter (skolor i vår kommun, kan jag avslöja).

Tycker vi att det känns bra?? Nej! Det här uppdraget är inte det lönsammaste jag haft, kan jag väl avslöja. Ibland är det bra med fast pris till kund, ibland inte… Just nu inte, känns det som…!

/ Mia (hårt arbetande Businessmorsa)

… och med lärde på latin. Jag lyssnade på P1 när jag körde bil i morse. De intervjuade Horace Engdahl maa tillkännagivandet av nobelpristagare igår. Sedan tog ju journalisten upp frågan om hur Horace uttalat sig om amerikansk litteratur nyligen. Så långt var väl allt väl, men sedan trasslade det till sig ordentligt, och på en direkt fråga svarade Horace också mycket direkt, nämligen att han tyckte att svenskar är obildade. Det är ju tur att han och hustrun Ebba (dvs Witt-Brattström) är så rysligt bildade då. Men tråkigt måste det ju vara om de inte har några bildade människor att prata med… Sedan sade Horace att det var hans jobb att stå ut i media, men det behövde inte de övriga ledamöterna i Akademien göra.

Vissa skulle nog må bra av att klättra ner från sitt ”von oben-perspektiv”…

Vad hade det här med Businessmorsan att göra? Inte så mycket egentligen, mer än att en Businessmorsa även kan vara omvärldsspanare…

/ Mia

Även businessmorsor behöver paus! Att blogga eller inte blogga, det är frågan… Så kunde Shakespeare kanske ha formulerat sig om han levt idag. Själv kan jag bara konstatera att det här med att blogga är kul, givande, roligt, en livsstil osv osv – men att det faktiskt också hamnar rätt långt ner på priolistan…

Min mamma är dålig, riktigt dålig. Hon har fått en tredje stroke på kort tid, och vi trodde att hon var på väg till sista vilan. Nu har läget stabiliserats, men hon är inte kontaktbar och prognosen är inte så bra. Vilka tidsperspektiv det handlar om har vi inte en aning om…

Det här är förstås inte enda anledningen till att bloggen legat nere, utan det är sammantaget med ett antal (rätt många) andra faktorer; uppdraget jag jobbar med i firman, barnen, universitetskursen, övriga åtaganden… Det mesta är positivt, men det är ju tufft ändå…

När sömnen kryper under 4 tim per natt flera ggr per vecka, då skjuts bloggen på is, så är det bara. Men nu är jag tillbaka – businessmorsan is back!

/ Mia