Räkning. Igår åt vi pannkakor till middag. Innan jag skulle vispa ihop smeten hade jag ett samtal med Anna i köket:

Jag:      Anna, hur många pannkakor vill du ha?
Anna:   En, två, treee… jag vill ha tre pannkakor.
Jag:      Jaså, orkar du det… Och hur många tror du att pappa vill ha?
Anna:   Tre, han vill också ha tre.
Jag:      Och hur många tror du jag kommer att äta?
Anna:   Tre. Lika som pappa.
Jag:      Och Lasse då. Hur många tror du han vill ha?
Anna:   En. Bara en.
Jag:      Det stämmer nog. Han äter nog bara en.

Jag igen:   Anna, hur många pannkakor ska jag göra. Om du äter tre, och pappa äter tre, och jag äter tre och Lasse äter en, hur många blir det tillsammans? Tre och tre och tre och en till?
Anna:   1, 2, 3 ….. 4, 5, 6 ….. 7, 8, 9 ….. 10! Det blir tiiiiiooo pannkakor!

Jag är rätt imponerad! Anna fyllde fyra för tre veckor sedan, och hon kan grunderna i addition, inte bara ”vad kommer efter fem”. Hon går visserligen på en kunskapsorienterad förskola och har matte 2×15 min per vecka (det är inte mer), men ändå…!

/ Mia (stolt businessmorsa)