Businessmorsan

Räkning. Igår åt vi pannkakor till middag. Innan jag skulle vispa ihop smeten hade jag ett samtal med Anna i köket:

Jag:      Anna, hur många pannkakor vill du ha?
Anna:   En, två, treee… jag vill ha tre pannkakor.
Jag:      Jaså, orkar du det… Och hur många tror du att pappa vill ha?
Anna:   Tre, han vill också ha tre.
Jag:      Och hur många tror du jag kommer att äta?
Anna:   Tre. Lika som pappa.
Jag:      Och Lasse då. Hur många tror du han vill ha?
Anna:   En. Bara en.
Jag:      Det stämmer nog. Han äter nog bara en.

Jag igen:   Anna, hur många pannkakor ska jag göra. Om du äter tre, och pappa äter tre, och jag äter tre och Lasse äter en, hur många blir det tillsammans? Tre och tre och tre och en till?
Anna:   1, 2, 3 ….. 4, 5, 6 ….. 7, 8, 9 ….. 10! Det blir tiiiiiooo pannkakor!

Jag är rätt imponerad! Anna fyllde fyra för tre veckor sedan, och hon kan grunderna i addition, inte bara ”vad kommer efter fem”. Hon går visserligen på en kunskapsorienterad förskola och har matte 2×15 min per vecka (det är inte mer), men ändå…!

/ Mia (stolt businessmorsa)

Modeller. Debatten har ju pågått ganska länge kring modellers utseende. Framförallt har det gällt vikten, dvs att många modeller ser anorektiska ut. Som motvikt har det på senare år funnits mulliga modeller, men de är knappast mainstream i sammanhanget. Vilka ideal som gäller för ungdomar (och småflickor) idag är det ingen tvekan om. Lägg därtill TV-program som Top Model…

Oavsett detta så är ju tanken med annonser att de skall förmedla ett budskap och trigga till försäljning. I varje fall jag vill bli på litet bra humör för att vilja handla – en annons med humor är aldrig fel, om den är välgjord, men en snygg och tilltalande annons kan komma ganska långt. Därför blir jag så förvånad över dagens modeller – de ser så sura ut. Inte glada att förmedla något budskap alls. Om de inte är sura så är de likgiltiga. Vem blir köpsugen då??? Dessutom har de så gräslig sminkning – de ser sjuka ut. Igår såg jag en bild av en kvinnlig modell med lila dräkt och alldeles för långa ben – sur som ättika och läskigt svart och cerise sminkning – hon såg ut som en knarkande Barbie!

Inte gör det mig köpsugen i alla fall…

/ Mia (stofil)

Olika falla ödets lotter… Vem har sagt att livet skall vara rättvist? Idag har:

Magnus: haft sovmorgon, varit med barnen hela dagen, fått tillbaka pengar från byggvaruhuset-med-den-röda-loggan för en trasig kakelborr vi inte kunde använda i somras, åkt pulka med Anna, bakat pepparkakor med båda barnen – haft en toppendag helt enkelt.

Jag: vaknat med huvudvärk, haft ont i foten och haltat sedan jag ramlat o vrickat foten igår, suttit vid datorn, missat att ringa om barnteaterbiljetter, lagat mat, haft mer ont i huvudet, legat o sovit på soffan av den anledningen, jobbat med att ta fram en enkät till min kund – haft en rätt kass dag.

Nu har lugnet lagt sig, jag har jobbat ett par timmar sedan övriga familjen gått o lagt sig och min huvudvärk släppt. Kommer dock att göra mig seg imorgon bitti – också! Hur gör man egentligen för att bryta mönster???

Vi får se vad morgondagen för med sig. Återkommer!

/ Mia

En helt vanlig torsdag för en businessmorsa.

5.50   Vaknar, går upp, duschar, äter frukost
6.45   Gör välling, väcker barnen, hjälper dem med kläder o tandborstning
7.40   Skrapar is på bilen
8.00   Det ringer in på förskolan, jag åker hem, dricker kaffe o jobbar en stund
10.10   Handlar lunch för 3 pers på ICA, tankar bilen, åker till Stockholm
11.20   Snurrar runt med bilen i kvarteren eftersom det är 3e tors i mån=p-förbud på halva gatan
11.30   Begravningssamtal med bror + präst i mammas lägenhet i Sthlm
13.10   I bilen igen, ringer min andra bror och ger återkoppling
14.00   Parkerar bilen på 4H i vår stad så att Magnus och barnen skall kunna använda bilen resten av dagen när de kommit dit, tar promenad till busshållplats
14.25   Tar stadsbussen in till stan
15.00   Nämndsammanträde i Stadshuset
17.30   Går på stan, träffar affärskontakt som jag sökt i en veckas tid, köper begravningskläder till barnen
19.00   Buss hem, lägger barnen
21.30   Gör middag till mig själv, byter några ord med Magnus innan han går o lägger sig vid 23
nu        Sitter vid datorn, säkert en god stund till…

Man har i alla fall ett varierat liv…

/ Mia

Rött, orange, gult, grönt, blått, indigo och violett. Jag tycker att det är litet imponerande att en fyraåring (Anna) kan regnbågens alla färger i rätt ordning dessutom (fast hon säger lila och inte violett). Och kan rita en ”korrekt” regnbåge själv. Hur många vuxna vet för övrigt vad indigo är???

/ Mia

I huvudet på en Businessmorsa…

Det var ingen kul morgon, varför är Lasse så stökig, han ville inte ha välling och inte kliva upp och inte välja kläder och inte borsta tänder och inte ta på ytterkläderna och inte gå ut till bilen, varför sov jag så lite i natt IGEN – jag måste gå och lägga mig tidigare men hur ska jag kunna det när jag aldrig hinner ikapp mig själv, varför ringde den där affärskontakten en timme senare än vi kommit överens om i morse, undrar hur Magnus klarar dagen som sovit så lite, jag måste börja med upplägget till nya kunden, oj vad det snöar, räcker det med två psalmer på mammas begravning och blir det verkligen så fullt i kyrkan som prästen tror, jag måste läsa in mig till nämndmötet när jag nu skall hinna det, vad sent det blev lunch idag och nu måste jag snart hämta barnen från förskolan och varför sitter jag här och bloggar när jag har så mycket att göra, å nej vad aktierna har fallit idag igen hur länge ska det hålla på, jag måste börja med inlämningsuppgiften till universitetet också även om jag har två veckor istället för en på mig denna gång men det är ju mer att förbereda förståss jag måste verkligen börja tidigare den här gången, och så måste jag börja förbereda mitt föredrag som jag ska hålla nästa vecka och oj nu börjar det bli mörkt då ÄR det snart dags att hämta barnen, få se jag behöver ju inte köpa lysrör till kökslampan idag det kan lika gärna vänta till imorgon, nej nu måste jag sluta!

Och Anna fick inget fyraårskalas heller…

/ Mia

På museum. I går var familjen på länsmuseet i vår stad. Där fanns en utställning om orten under århundradena. På något ställe fanns ett antal svartvita fotografier. Lasse pekade på ett med en gris. -”Mamma”, sade han. Detta tyckte Magnus var ofantligt roligt, ända tills Lasse sade ”Pappa” och pekade på ett annat fotografi – med en enbent luffare på.  Såå, Mamma är en gris och Pappa är en enbent luffare! Allt sett med en tvåårings ögon…

/ Mia

Ibland går luften ur! Det skulle bli en hektiskt vecka, där någon gång i slutet på förra månaden. Jag hade tre stora saker som skulle lämnas in. Samma vecka… Det var den viktiga kundleveransen. Det var det stora och viktiga anbudet. Och det var en obligatorisk PM på universitetet. Alla tre stora nog att för egen del ta mer än denna vecka i anspråk. Den veckan dog min mamma…

Luften går ur! Men någonstans får man kraft. Det kan tyckas motstridigt, men det kan faktiskt underlätta att vara småbarnsförälder i sådana stunder. Det är urjobbigt, man är så trött så man grinar, och man vet nästan inte vad man heter. Men en tvååring och en fyraåring måste ha mat, rena kläder, duschas och köras till förskolan. Och få visa sina teckningar, bråka om ytterkläder och dra varandra i håret. Och maken måste åka alla milen till sitt jobb. Och businessmorsan måste leverera till sina kunder. Och tvätten måste tvättas och maten måste lagas och disken måste diskas.

Gällande mamma så fick hon äntligen komma till ro. Det har varit en jobbig höst, och nu börjar en annan fas för oss syskon – också jobbig, men på ett annat sätt…

Jag har skrivit det förut – bloggen kommer i sista hand för mig. Nu har jag samlat kraft en stund och är tillbaka. Litet rörande är det att besökssiffrorna har tickat på! Den komplimangen tackar jag förstås för!

/ Mia