Businessmorsan

Businessmorsan goes studentska. Idag fick jag brev från institutionen – jag har blivit antagen till universitetskursen jag anmält mig till – jag som var rätt nöjd med att jag inte kommit in, eftersom det mesta kört ihop sig rätt rejält här. Vi har ju mitt företag och det nuvarande uppdraget, Magnus pendling, inskolning av Lasse, ja och så två charmtroll som pockar på sitt. Man får nästan hoppas att uppdragsutbildningen jag anmält mig till inte blir av (annars är den *lämplig* att gå om jag vill ha chans till fortsatta uppdrag i mitt företag). Ja, och vad gör jag om anbudet jag skrivit skulle slå in??? Men det är precis det här det handlar om att vara businessmorsa - att hålla många bollar i luften, att planera väl… samt att sluta sova Om jag tackade ja till kursen?? Jo, idag (läs igår 28:e) fick jag antagningsbesked, idag svarade jag och på måndag börjar kursen.

Magnus skrattade rått och sade att han kunde sitta hemma med barnen om kvällarna medan jag är ute på studentnationerna och jagar lammkött… Tja, det kanske är en tanke, det är väl 20 år sedan senast…

Mia, Businessmorsa och studentska

24 timmar per dygn – minst… Att driva företag är inte ett jobb, det är en livsstil. Det kan låta som en klyscha, men det är verkligen så. Jag får ofta frågan hur jag klarar att driva företag samtidigt som jag är småbarnsförälder, har en make som pendlar osv (dvs när man är businessmorsa, kort och gott…). Jag brukar svara att jag har slutat att sova…

Inatt blev det drygt två timmar…

/ Mia

Effektiv som businessmorsa? Igår var jag på kräftskiva. Det var fantastiskt kul – dels för att det är ett så härligt gäng, dels för att det ju inte blir så ofta man kommer iväg på sociala aktiviteter med det familjeläge vi har just nu. Gänget är ett gäng ”tanter” varav de flesta är gamla arbetskamrater jag hade som anställd. Jag är med mina 42 år ”minstingen” i gänget där övriga är mellan 50 och 70 ungefär. I augusti varje år blir vi bjudna på kräftskiva i en av de andra kvinnornas sommarstuga. Det är så mysigt! Vilket gäng, vilka tankar, vilka erfarenheter! Det är fantastiskt att få tillhöra denna skara!!!

Vi brukar bidra litet med maten och dryckerna. I år hade jag anmält mig att stå för förrätten. Det innebar att jag på fredagkvällen satt och hittade på ett nytt recept på spenatmuffins… Jag menar, är man riktigt klok egentligen?? Tiden är ju så dyrbar, och när kvällen sänkt sig över lägenheten och make och barn äntligen snusar så tyst (nåja, det snarkas rätt rejält både i vårt och i barnens sovrum…), borde man ägna tiden effektivt åt jobberiet. Men nej, man ägnar sig åt att ta fram recept. Det finns ju recept på nätet, men efter litet surfande häromdagen ratade jag dem – jag är ju sådan att jag brukar bygga egna recept. Och sedan kan man ju för all del ta med sig något annat än spenatmuffins… Men nej, har en businessmorsa fått för sig något så…

Men det blev gott…!

/ Mia

Fördel misstag. Man kan undra när en businessmorsa hinner träna? För sömn och motion är så klart viktigt, och detta särskilt med den tillspetsade tillvaro som råder här. Innan barnen kom tränade jag c:a 3 ggr i veckan. Ofta passerade jag gymet på väg till jobbet, det låg alldeles i närheten. Nu är detta en omöjlighet! Eftersom Magnus åker hemifrån före 6 och kommer hem först till kvällen, måste jag träna på ”arbetstid”. Kvällstid skulle iofs vara en möjlighet, men vi värnar rätt mycket om den lilla tid vi har tillsammans då, en del går dessutom bort till föreningsmöten och annat. Några 3 ggr per vecka är det inte tal om, jag försöker f n få till 1. Idag var det tänkt att jag skulle våga mig på ett pass när jag kunde lämna Lasse 3 timmar på inskolning. MEN när jag lämnat Anna och stod och väntade på att Lasse skulle knata upp för trappen insåg jag att jag glömt hans stövlar och regnställ hemma efter gårdagen. Såå det var bara att åka hem och hämta, och sedan kändes det där träningspasset som kört. När jag väl kom hem andra gången drog jag på mig träningskläder och gick ett stavgångsvarv i motionsspåret istället. Detta var nu mycket bättre, för det var kanonväder, och man mår mentalt så otroligt bra av att gå i skogen. Och jag kunde ringa ett viktigt telefonsamtal från mobilen samtidigt. Nytta med nöje, med andra ord! Och jag hann dessutom med litet datortid på kontoret innan jag behövde åka för att hämta Lasse före lunch. En miss kan sålunda ge en supereffektiv utväxling. Smaka på det!

/ Mia

Stövelväder. Den här sommaren har varit litet märklig – nästintill torka i början, och återkommande skyfall så här i slutet. Vi hoppas ju att det gynnar svampsäsongen (och hoppas att vi hinner ut i skogen med svampknivarna, hur nu det skall gå till…). Idag hade jag återigen en så där helkörig dag, med inskolning av Lasse, ett antal ärenden (bl a hämta stenskiva till nya badrummet, fixa gympapåse till Anna som hon skall ha med imorgon), företaget, familjen – ja, allt som det innebär att vara businessmorsa helt enkelt. Mitt på dagen stod vi där ute i industriområdet, Lasse och jag. Lasse var fascinerad över en ”trattåååå”, (men egentligen inte en traktor, utan en väldig grävskopa som höll på att bygga ett nytt, större IKEA-varuhus i vår stad). När vi stått tillräckligt länge tyckte jag att det var nog. Har ni försökt få en tvååring att gå från en grävskopa någon gång?? När han är iförd stövlar??? Det är värdelöst, för det går inte att bära bort honom då, då sparkar han av sig stövlarna (de lär sig snabbt hur de skall protestera mot sin mamma). Följden blev förstås att jakten runt industriområdet på en gympapåse som INTE är rosa tog längre tid än den skulle. Så regnet hann över oss innan vi hann till bilen. Förstås! Sedan var det skyfall från och till i fyra timmar. Då passade sången jag sjöng när jag var liten, för sådär en 35 år sedan eller så, rätt bra. Båda barnen gillar den:

Oj vad det regnar idag, plisk plask
Oj vad det regnar idag, plisk plask
Molnen de gråta, skorna blir våta
Oj vad det regnar idag, plisk plask

/ Mia
PS – ni skulle höra Anna ta i från tårna när hon sjunger (nej, vrålar) plisk PLASK – det är rätt härligt…  DS

Egen djurpark. Nu börjar det hetta till igen som businessmorsa. Inskolningen av Lasse är i full gång, samtidigt som jag försöker jobba – heltid är det tänkt… Dessutom är det tusen ärenden att fixa. Idag var Lasse 2 tim i förskolan, varav jag kunde åka hem i 50 min (inkl resorna fram och tillbaka). Ja, och så kunde jag ju jobba litet grand när han sov efter lunchen, förstås. Sade jag att jag hade tvättstuga mitt på dagen också (vi bor i flerbostadshus med tvättstuga i källaren). Med ett sådant här schema måste man hitta sätt att vara supereffektiv. Sålunda hämtade jag bara tvätten när Lasse somnat, och sparade sorteringen till senare på dagen. Det gällde ju att maximalt utnyttja att Lasse sov. Därför tog jag hand om tvätten när jag hämtat även Anna från förskolan. Barnen fick leka på sitt rum medan jag höll på med tvätten. Båda barnen älskar böcker. Några av dem vi brukar läsa (Nicke Nyfiken samt Lennart Hellsings ”nyutkomna” om Krakel Spektakel) handlar om djurparker. Därför lekte barnen djurpark med alla sina nallar och gosedjur. Fantasin var det inget fel på där kuddar arrangerades på golvet så att djuren fick en fin djurpark.

Plötsligt kommer Anna fram till mig med en rosa kanin (handdocka) och en nallebjörn med tomteluva på.
Anna:   De här två djuren är konstiga, de är annorlunda. Så dem får man låna hem.
Jag:      Men får man ta hem djuren från djurparken?
Anna:   Jo, det får man.
Jag:      Vad säger djurskötaren då???
Anna:   Då blir han glad eller sur… (paus) … eller förvånad!

Det gäller att hänga med när man leker med barn…

/ Mia

Snart fyra år. Anna suger på tummen, och har gjort detta i princip sedan hon föddes. Hennes tandläkare tycker att hon borde sluta med det innan hon fyller fyra (vilket är i höst). Anna är medveten om detta, men det händer inte så mycket… Under gårdagens kvällspromenad med barnen säger hon dock plötsligt:

Anna:   Jag suger på tummen när jag är trött. När jag är pigg behöver jag inte, när jag är trött behöver jag.
Jag:      Så om du är pigg kan du sluta suga på tummen???
Anna:   Precis så är det! (vet inte var hon har fått det uttrycket ifrån… )
Jag:      Hur skall vi göra för att du skall vara pigg då???
Anna:   Jag får sova tidigare. Då suger jag inte på tummen.

Heureca! Synd att det inte fungerar i praktiken…

/ Mia

Tillbaka till grottekvarnen. Så var det ”hösttermin” igen, och allt skulle vara tillbaka till det ”normala” igen. Eller inte…? Tja, här kommer en statusrapport:

Magnus: började jobba idag igen efter 2 mån pappaledighet, pendlar 56 mil per dag med tåg…
Anna: började åter i förskolan
Lasse: inskolning fr o m idag i Annas förskola, tar 4 veckor när jag får jobba mestadels nattetid…
Jag: började ett kunduppdrag förra veckan, har tajt om tid pga Lasses inskolning
badrum: själva kakligen klar, en del annat kvar dock, tar minst 2 veckor till
lägenhet: nu ser vi färgen på golvet i hallen, har inte längre en toalett som står där
kontor: sommarens projekt, är dock fortfarande ostädat
mamma: fortfarande på sjukhus efter sin stroke, blir nog kvar där länge

Tja, normalt eller inte… Vad är normalläge egentligen…???

/ Mia

Barnspråk. Efter lunchen idag satt Anna och jag i köket. Lasse sov. Magnus kaklade (surprise!). Anna satt och ritade och pladdrade på i vanlig ordning. Hon pratade om gårdagens skogspromenad och alla djuren vi såg då (grodor, paddor, maskar, sniglar…). Jag läste tidningen och lyssnade bara med ett halvt öra.
Anna:    ”Först knulla ut och sen dra ihop…”
Jag:       ”…mmm … förlåt gumman, vad sa du…?”
Anna:    ”Först knulla ut och sen dra ihop…”
Jag:       ”Vad SA du Anna???”
Anna:    ”Först knulla ut…”
Då gick det upp för mig vad hon pratade om. Hon menade ”knöla ut” (men det SA hon inte…). Hon pratade om masken vi såg i regnet under skogspromenaden igår, den som ju inte hade några fötter att gå med. Först knölade den ut framdelen på kroppen, sedan drog den ihop mitten till ett dragspel, och så följde bakdelen med. Och så igen och igen. Anna tyckte att det såg vansinnigt roligt ut igår. Tänk att inte ha fötter, men ändå kunna ta sig fram. Jag skrattade länge idag – så tokigt det kan bli när barn skall säga något de tror sig ha snappat upp. ”Först knulla ut…”

/ Mia (lite roar småbarn…)

Lekmamma. Igår fyllde grannen under oss jämnt. Det firades med mottagning vad det verkade, och födelsedagsbarnets make hade pyntat inte bara deras altan, utan även delar av vår gård. Bland annat hade han blåst upp blåa och gula ballonger och hängt på ett snöre som var spänt mellan en lyktstolpe och ett träd. Idag gick barnen och jag på vår sedvanliga förmiddagspromenad i skogen. Det regnade. Rätt mycket! Barnen har förstås bra regnkläder med galonisar och stövlar. Själv var jag halvhyfsat regnklädd, men vi stannade ändå till i gläntan där vår första ”lekstation” är på promenaden. Jag stod torr under en stor gran, och behövde göra något annorlunda med barnen för att kunna stå still där en stund till. Anna hänger ofta på sådant som hänt nyligen. Sedan hon kräktes för något tag sedan har hon haft en rosa kanin (!) ute i skogen som hon måste ta hand om eftersom den kräkts. Idag var temat ballonger, eftersom farbror B hade satt upp så många ballonger på gården igår. Så, vad gjorde jag där under granen i gläntan i skogen i förmiddags? Jo, blåste virtuella ballonger och satte fast dem på en osynlig lina mellan träden. Det var gröna, blåa, oranga, vita, röda ballonger. En del var runda och andra var avlånga. Jag blåste ljudligt, ibland var det så där kärvt i början som det ibland är när man skall blåsa ballonger. Och sedan följde den andra handen med ballongens växande form allt eftersom jag blåste. Anna och Lasse var överförtjusta! Det såg säkert ganska kul ut där jag dansade runt och blåste virtuella ballonger i regnet. En äldre dam gick förbi i regnställ och med gåstavar. Undrar vad hon tänkte???

/ Mia