Businessmorsan

Blivande frisör? Idag när Lasse låg och sov efter lunchen lekte Anna och jag inne. Jag låg på soffan med huvudet över armstödet, och vi lekte att Anna klippte mitt hår. Anna(3) var som vanligt noggrann – schamponerade, sköljde, klippte…
Anna: ”Du blir fin, mamma. Din tandläkare kommer att tycka att du är fin i håret.”
Jag: ”Min tandläkare? Vad har min tandläkare med det här att göra???”
Anna: ”Ingenting!” (fniss)

Barn är bra roliga! Var får de allt ifrån???

/ Mia 

Flow. Det pratas om ”flow”. Att man har flyt, skulle man kunna säga. Att allt flyter med. Att man har med- och motgång. Att allt går i cykler. I Wikipedia kan man läsa: ”Flow beskrivs som en känsla av att ens förmågor räcker till för att klara den utmaning man står inför. Koncentrationen intensifieras, medvetandeheten ökar och man känner en viss tillfredsställelse inombords.”. Jag vet inte, men vad jag vet är att saker händer. Och att de gör det på samma gång. En olycka kommer inte ensam, heter det ju. Just nu känns det som att det är en del motgångar (i det lilla, men ändå). Vi har mattan (se gårdagens inlägg). Vi har barnen som nu båda i omgångar är behandlade mot skabb (som dock varken vi eller sjukvården är säkra på om det är eller inte), vilket inte är någon särskilt rolig behandling (storgråtande älsklingar). Vi har en viss malör i renoveringsarbetet (men duschrummet går fint att använda). Min mamma (fyller 82 om någon vecka) är smårisig. Vi är trötta. Renoveringen tar tid. Det är 27 grader både inne o ute. Bilen åkte på en ekonomisk smäll i samband med besiktningen, and there are more to come… Makens föräldrapeng betalas inte ut för Försäkringskassan tar sådan tid på sig att fatta beslut om huruvida han beviljas pappaledighet eller inte (som pågått sedan mitten av juni). Och hans arbetsgivare betalar ingen lön förrän Fk:s beslut kommer (maken har inte fått pengar alls på två månader). Ja, och på företagssidan har vissa saker gått om intet, medan andra tar mer tid än nödvändigt.

Nej, det är inte särskilt synd om oss. Vi har det fantastiskt bra – bor bra, har två fantastiska barn och kan förverkliga mycket av det vi vill. Men ändå känns livet rätt segt just nu, och jag funderar bara över varför saker ofta samverkar i någon riktning. Är det en slump? Finns det flow eller inte? Hmm, kanske ändå bäst att sova på saken nu… (snart halv två…). Så man orkar med morgondagen…

Godnatt!
/ Mia

Matta. Samma år som Magnus och jag träffades (vilket är 7 år sedan), åkte vi på gemensam semester. Vi luffade runt i Portugal och södra Spanien, samt gjorde en liten avstickare till Marocko. Där inhandlade jag en matta, efter sedvanligt prutande och schackrande. Har för mig att Magnus fick med sig en kaftan på köpet, men den var för liten för en normalbyggd nordbo förstås. Nå, mattan om drygt 8 kg kånkades hem av Magnus (sedan jag betalat). Vi var förtjusta i mattan båda två. Väl hemkommen fick den bo i karantän på min balkong. Den luktade kamelskit (eller något ditåt), och vi visste väl inte vilka smådjur och parasiter som bodde i den egentligen. Och vatten tålde den nog inte. Vi funderade på ozontvätt, det hade vi hört var bra. Men dyrt. Väldigt dyrt. Så vi lät det vara. Så småningom fick mattan komma in i värmen, och placerades på hedersplats i vardagsrummet. När mattan väl var på plats var det ju lika bra att den som kånkat hem den åt mig också fick bo där… (när Magnus o jag träffades bodde vi på olika orter i Sverige, och det tog ett tag innan Magnus bytte jobb och kom hit). Det året Anna föddes köpte vi en större lägenhet i samma trappuppgång. Och mattan följde förstås med. Vi tyckte än mer om den, även om den bleknat något (den var vävd och inte knuten). För något år sedan kostade Magnus på den en kemtvätt (svindyrt, jag tyckte inte det var värt det).

Ikväll kräktes Lasse på mattan. Magnus släpade ut den i duschen. Obs, vi pratar om mattan som nog inte tål vatten. Och jag kom ångande med såpa. Till mattan som nog inte tål vatten… Någon stund senare skulle jag sanera i duschen efter den improviserade mattvätten. Det luktade åter kamelskit, och nu ännu värre än för 7 år sedan. Och saker som kommit i mattans väg var blåfärgade, t ex barnens handdukar. Tillika mattans egna ljusare fält, som nu var flammigt kornblå (mattans huvudfärg är annars röd).

Ikväll bor mattan åter på balkongen. Imorgon kör vi den till sopen. Kamelskit också…

/ Mia (f d mattägare)
PS - nu kan vi kanske ta fram den matta som Magnus köpte när vi var i Istanbul för några år sedan – eller möjligen den vi fått i bröllopspresent och som legat hoprullad under sängen sedan dess… DS

Utmaningar. Jag har blivit utmanad av Skrivarmamma att besvara ett antal frågor. Ärligt talat tycker jag att det är litet fånigt, men självklart kan jag bjuda litet på mig själv, så varsågoda! Återkommer med fler tankar om utmaningar inom kort.

1) Vad åt du till frukost?
Mellanfil med banan, osötad müsli, kruskakli och krossade linfrön.

2) Lägg ut den senaste bilden du tagit på dig själv. Obs! Bara du själv får figurera på bilden.
Finns ingen. Senaste bild jag tog på mig själv var när jag snorklade på Hawaii 1997. Tog bilden med en vattensäker engångskamera. Bilden finns bara som papperskopia – någonstans…

3) Vem fick du ditt senaste sms ifrån?
En tidigare föreningskompis som jag bjudit på lunch – men han har inte haft tid hittills…

4) Vilken färg har din dator? Alltså skalet…
En silverfärgad Compaq (bärbar).

5) När var du arg senast?
Är arg varje dag. På barnen. På maken. På mig själv. På politiker. På idioter i allmänhet. På samhället. På folk som ljuger. På folk som förstör för andra. På sådana som Anders Eklund…

6) Ditt bästa minne från skoltiden?
Avgångsbetyget från 9:an. Femmor i de tunga ämnena (ma, fy, ke, bi, sv, eng) plus några till…

7) Ditt sämsta minne från skoltiden?
När vi av vår fröken i 5:an fick i ”läxa” att se något visst TV-program. Vi hade inte TV hemma då mina föräldrar tyckte att det var fördummande (och min mamma som fyller 82 om någon dryg vecka har fortfarande inte TV).

8. Yoga eller löpning?
Löpning, definitivt. Yoga är för gummimänniskor…

9) Spaghetti Bolognese eller Oxfilé Provencale?
Oxfilén, helt klart. Men båda fungerar (om jag får göra bolognesen själv).

10) Vilka tidningar läser du regelbundet?
SvD, lokaltidningen på nätet, Företagaren, Löpsedeln (Företagarnas lokala tidning), en lokal affärstidning, Arkitektur, Dagens Ledare på nätet. Då och då blir det även Veckans Affärer samt DI på nätet.

11) Favoritkaraktär i deckare? Böcker, teve eller film…your choice.
Harry Friberg (av Stieg Trenter).

12) Teveprogram du aldrig missar? Och om du gör det så ser du till att spela in eller kollar reprisen.
Ser väldigt sällan på TV, mest blir det nyheterna och kanske något fördjupningsprogram. När jag ammade (vilket är mer än ett år sedan) tittade jag dock på en massa konstiga program på nätterna…

13) Vem är du avundsjuk på? Eller vilka.
Ingen. Jag tävlar med mig själv, inte med andra…

14) Din bästa revansch?
Kan inte komma på någon. Men jag gillar att ha rätt…

15) Din bästa chef ever respektive din sämsta?
Den bästa har jag fortfarande kontakt med, han är idag VD på ett företag på annan ort. Den sämsta är jag fullkomligt övertygad om var psykopat (på riktigt, inte bara som uttryck).

16) Mat som du aldrig någonsin kommer att äta? Orsak?
Äter det mesta, och prövar gärna något nytt, särskilt om jag är utomlands. Har dock svårt för stark mat (det pyser ur öronen då…). Äter inte heller gärna skinka, sill eller tonfisk.

17) Offentlig person som du skulle vilja ta dig ett snack med?
Det beror på vad ”ta dig ett snack med” betyder. Om det är i positiv bemärkelse, dvs någon jag gärna skulle vilja träffa, så är det Dalai Lama. Om det är någon jag skulle vilja ta i örat så är det de flesta politiker…

18) Kaffe eller te?
Båda.

19) Skostorlek?
36. Men jag står stadigt på jorden ändå…

20) Hur ofta är du på IKEA?
Ofta. Bästa restaurangen med småbarn. Och de har en liten barntoalett lagom för Anna(3).

21) Om du hade fem miljoner över….vad skulle du då köpa? Och du var tvungen att köpa något annars skulle de försvinna…
Som grundplåt till ett hus.

/ Mia

Ordning och reda. Mitt emot huset där vi bor ligger ett dagis. Varje gång vi skall till skogen för att leka, klättra eller promenera går vi förbi en av dagisets grindar. Så här på sommaren är ju den stora dagisgården öde, och grindarna står ofta öppna då många i närområdet passerar gården för lek eller som en genväg. När vi passerar pekar Lasse bestört mot grinden, springer dit och drar i den. Det är klart, det vet ju alla att dagisgrindar skall vara stängda! Annars kommer ju dagisbarnen ut… Till och med en 1-åring (fyller två om några veckor) har koll på detta. Lasse är vår lilla ordningsman…!

/ Mia 

Sovplats. Vid dagens promenad och lek i skogen med Lasse och Anna pekade Anna ut några virtuella sovrum.
Anna: Här sover lilla Lasse. Och här sover jag.
Jag: Var sover jag då?
Anna: Här sover du, Mamma.
Jag: Och var sover Pappa?
Anna: Han får sova hemma!

/ Mia

Hiskeliga matpriser. Jag lovade ju att återkomma om våra matpriser. Nu är det ju så att det precis som med all statistik beror på hur man räknar. Jag utgår från bonusgrundande belopp per månad på ICA-kortet. Ligger vi under 5 tkr är det bra, ligger vi över 6 tycker jag att det är illa. Då är vi 2 vuxna och 2 barn (3,5 resp snart 2 år gamla). Vi räknar in allt vi köper på kortet, dvs även blöjor o hygienartiklar. Förra våren hade vi två blöjbarn, då låg bara den kostnaden på nästan 800 kr/mån. Magnus är pendlare och äter lunch ute. Är jag hos kund eller på affärsmöte, äter jag ute. Om jag jobbar på kontoret, som finns i bostaden, äter jag lunch hemma, och det är då med på räkningen ovan (under senare delen av våren har jag mest jobbat från kontoret, och därmed ätit hemma). Som läget är just nu bjuder vi hem folk alldeles för sällan, så representationsdelen tynger inte matkontot för mycket, kan man säga. Vi äter mycket frukt o grönt, lagar i princip allt från råvaror och tänker på kostnaderna utan att göra det in absurdum. Men jag tycker att det är rätt mycket, och var därför nyfiken på om det bara är jag som tycker det, eller om alla upplever det lika.

Jag vill tacka Pernilla för Ditt bidrag till min lilla gallup. Om fler vill dela med sig så gör det gärna under mitt inlägg 16 juli, så får vi allt samlat på ett ställe.

/ Mia (businessmorsa och tillika husmor??? )

Artig. Anna och jag var och handlade mat idag (dvs igår, klockan har passerat midnatt i vanlig ordning när jag bloggar…). När vi kom hem med bilen, och jag kånkade matkassarna fram till porten och sedan öppnade den, ställde sig Anna och höll upp dörren för mig som hon brukar.
Anna: ”Jag håller upp dörren åt dig”
Jag: ”Tack Anna, det är snällt av dig!”
Anna: ”Är hela du inne nu?”
Jag: ”Ja, hela mamma är inne i huset nu”
Anna (går mot hissen för att trycka på knappen): ”Kära barn!” (fniss)
- Var får barn allt ifrån??? Öronen måste vara stora som grytlock…

/ Mia

Affärskontakt. I våras träffade jag en intressant kontakt på ett affärsmöte. I dagarna när jag läste anbudsinbjudningar (se tidigare inlägg) slog det mig att ett samarbete med denna affärskontakt kunde ge nya möjligheter i samband med anbuden. De kontaktuppgifter jag hade var inga direktnummer, och de telefonnummer jag googlade fram, eller hittade på annat sätt på nätet, gav sådana där konstiga tonsignaler när jag ringde som man får när den man ringer till är utomlands. Vilket han kanske är…?! Så jag provade att ringa växelnumret istället. Igår torsdag ringde jag på eftermiddagen för att mötas av ett inspelat meddelande att de stängde växeln 14.30. Är det kundtillvänt?? Även på sommaren tycker jag nog att arbetstiden borde sträcka sig litet längre. Nå, jag kunde ju försöka under fredagen istället. Vilket jag gjorde! Jag ringde 14.10 och tyckte att jag hade god marginal. Jag möttes av ett nytt meddelande: ”Idag fredag den 18:e stänger vi kl 14.00, Du är välkommen att ringa på måndag bl a bl a”. Superirriterande! Att mötas av ett meddelande under torsdagen, och på fredagen har de gått hem ytterligare en halvtimme tidigare. Inte kundtillvänt alls! Grrr!

/ Mia

Favoritfärger. Från början tyckte Anna bra om grönt och blått. Sedan hände något – klasskompisen S i förskolan tyckte om rosa. Plötsligt tyckte Anna också om rosa. Magnus och jag har skarpt ogillat all ”genuskategorisering”, och inte velat köpa bara rosa kläder t ex. Anna har rätt mycket unisex. På skolkortet i höstas var hon den enda flickan i klassen som inte hade röda eller rosa kläder på sig (av 17 barn på bilden var det 13 st 3-åriga flickor). Men även rosa är ju en färg, och visst har hon rosa kläder också! Nå, när det började bli litet väl mycket prat om rosa hemma så sade den Pedagogiska mamman att det väl vore bra tråkigt om det bara fanns en färg i världen – tänk om allt var rosa…?! Tänk om gräset var rosa, och mjölken vi dricker och allas kläder. Vad tråkigt det skulle vara, och vad svårt det skulle vara att se saker då. Och då kom Anna faktiskt på att hon gillar ALLA färger. På sistone har det varit mycket brunt – dels för att hon har en brun Hello Kitty-tunika, dels för att hon fastnat för Tant Brun i Elsa Beskows sagor. Igår skulle jag lägga upp mat till Lasse och Anna och frågade om Anna ville ha den oranga eller den rosa tallriken (med viss aning om vad svaret skulle bli). Och Anna svarade rosa. Då frågade jag vad det var för fel på orange (var det verkligen en särskilt vuxen fråga när jag låtit henne välja??). Då svarade Anna blixtsnabbt: ”Alla färger är fina – jag vill ha rosa!”. Och det fick hon!

/ Mia