Businessmorsan

VAB. Idag ringde de från Lasses dagis – han hade feber, över 38, och ”var inte sig själv”. Efter ett samtal med en kund var det en del att avsluta först, så jag fick ånga på för att komma iväg och hämta Lasse så fort som möjligt. I vanlig ordning var det en glad och pigg kille som mötte mig, denna gång satt han i godan ro och åt mellanmål. Så har det varit alla gånger utom en (men då var han verkligen sjuk) – han har varit glad och pigg, suttit och lekt eller ätit, när jag kommit för att hämta ”sjuklingen”. Ibland undrar man om debatten om VAB-fusk hos Försäkringskassan egentligen borde handla om dagisen istället för om föräldrarna. Företrädesvis har Lasses fröknar ringt på fredageftermiddagar (sic!). Från Annas förskola har de ringt 3 ggr på två år, och då har hon verkligen varit dålig. Det är skillnad. Som egenföretagare har man däremot inte tid att vara sjuk, det är bara att jobba på. Är man dessutom småbarnsförälder möter man motstånd hos dagisfröknar och andra som inte förstår att det inte alltid går att släppa allt man har för händer, inte ens om ens lilla guldklimp är sjuk. När man sedan kommer för att hämta honom och upptäcker att han mår ganska bra, skrattar och busar, då undrar man vart förnuftet i samhället har tagit vägen. Någon som vet???

Undrar Mia, som inte riktigt får ihop tiden

Genus. I förra veckan lyssnade jag på Carin Homquist, professor vid Handelshögskolan i Stockholm. Hon tyckte att företagerskor är en bra benämning på kvinnor som driver företag. Jag har så fruktansvärt svårt att förstå varför man alltid skall dela upp allting i manligt respektive kvinnligt. Varför kan vi inte ha benämningar som är könsneutrala? ”Lärare” fungerar väl utmärkt för såväl manliga som kvinnliga dito? Inte behöver man säga lärarinna heller? Det blir ju också så krångligt om man pratar om en grupp med både kvinnor och män. Ännu knäppare blir det när det inte finns någon motsvarighet för det andra könet (dagisfröken, skolsköterska). Jag har aldrig funderat över att jag skulle vara något annat än företagare. Att säga företagerska låter töntigt, tycker jag. Varför skall vi särskiljas från männen? Och varför skulle överhuvudtaget ordet företagare vara en manlig term? Egentligen blev den det först när man införde ett alternativ. Jag är företagare och jag är kvinna – och businessmorsa!

/ Mia

Bajs under skorna. Morgonen är alltid hektisk! Anna och Lasse går på olika förskolor, och på Annas är det fasta lämningstider. Rutinerna sitter iofs rätt bra nu, och när man inte behöver ha marginaler för att skrapa bilrutor går det för det mesta ganska bra. Små detaljer kan dock ställa till det. Imorse när jag skulle hjälpa Lasse på med skorna kände jag en doft som var allt annat än angenäm. Det var bara att skrubba bort, och sedan var tidsmarginalen som bortblåst. Men vi hann! (som alltid…). Bajs under skorna, det är annat än drag under galoscherna det… Undrar om Bert o Ian hade klarat av att vara businessmorsor???

/ Mia

Idag besökte jag Annas förskola – hon hade särskilt bett om det. Anna är 3 år och verksamheten är kunskapsorienterad, nästan skolliknande. Magnus och jag är helnöjda! Flera av pedagogerna intresserade sig för mig och mitt företag – men när jag skulle gå strax före lunch undrade någon om Anna skulle sluta tidigare idag och följa med mig eftersom jag skulle gå hem (jag har kontor i bostaden). Hmm, det är ju så att jag ”tagit ledigt” en halv dag för att kunna följa dotterns verksamhet – och hade därmed mycket att göra när det bara blev arbete på eftermiddagen. Det är som om många tror att man som egenföretagare mest fördriver tiden. När tror de att man jobbar?? För mig blev det ett nattpass även idag…

/ Mia

Kul! Nu är jag igång med ett projekt jag tänkt på under en tid. Jag får många frågor om hur det går att kombinera att driva företag med att vara småbarnsförälder – när min man också har ett krävande jobb. Det är säkert fler som funderar över de här frågorna, så tanken att blogga om detta och dela med mig av erfarenheterna känns naturlig och spännande. Jag ser det också som en möjlighet att dokumentera ”projekt livssituation” – kanske blir man klokare av att se allt nedtecknat så småningom?! Roligt skall det bli att testa denna teknik i alla fall!

/ Mia